Friday, June 29, 2007

An indian cowboy.

När vi skulle åka hem så fick vi den gamla skruttiga bilen. Portvakten satt fram med chauffören och sedan klämde Mridde, Praffe och jag ihop oss därbak och Långben satt med en stor matta och tjugo pärmar på sig. Skruttbilen är jätteskumpig, vi fnissade rätt mycket. Sedan såg jag honom! An indian cowboy!!
Ååååh! utbrast jag. Titta på lillkillen där! Han ser stentuff ut!
Lillkillen var uppskattningsvis åtta år, och bar en stor brun cowboyhatt! Han hade smala jeans med hög midja och en t-shirt instoppad. Han bar på en bag (ni vet en sån där åttiotalsbag) och han bar den på ett åttiotalistiskt sätt. Hans uppsyn var lik en cowboy fastän han var en liten indianboy.
- Yes, he is looking so smart, instämde Praffe.
- Ji ha! svarade jag. (jag älskar att säga det för det låter så roligt när man säger det, ungefär så som cowboys låter när de kastar lasso, men det betyder javisst sagt med respekt).

Sunday, June 24, 2007

Venus låg i månens famn och berättade att denna midsommar skulle vara lugn.

Det blev ju en alltför lugn midsommar i år för min del. Ingen midsommarfest(hade gärna varit på överförfriskad lägenhetsfest!), ingen indisk fest, inga Bollywoodstjärnor som råkade komma förbi och lysa upp dagen. Inte ens några dramatiska stjärnfall.
Det kunde man kanske ana eftersom Venus några dagar tidigare såg ut att ligga bekvämt i månens famn. Det var faktiskt till och med så att inga stjärnor syntes ännu eftersom det var tidig kväll, bara Venus och månskäran syntes. Aftonstjärnan lyste starkare än jag någonsin sett, och den var på indiska nyheterna den kvällen.
Risken för stjärnfall är annars tydligen störst under midsommar, från den 25 juni till 6 juli om man ska vara exakt. Då flyger jorden in i en flugsvärm av småsten. Jag sitter med min laptop på taket och det börjar skymma. Det är ganska fantastiskt för när man sitter ner som jag gör nu så är det precis så att all bebyggelse försvinner bakom stenmuren som går runt taket. Muren är nog lite drygt en halvmeter hög och taket är väldigt, väldigt stort. Jag sitter mitt på och har bara den stora, stora himlen över mig där jag sitter på det väldigt, väldigt stora betongtaket. Ska det falla några stjärnor ikväll? Nähä, jaja men då tror jag att jag går ner och sätter mig för snart kommer jag bli så rädd när det kommer bli svart omkring mig.
Jag ska ner och fortsätta läsa Peter Nilssons stjärntrilogi. Det är tre fantastiska böcker som innehåller så mycket som jag tycker är intressant. Filosoferade kring framtiden och dåtiden och artificiell intelligens, multiversum, domedagar, maskiner, skrivkonsten, språk, stjärnhimlen och massa annat. Han skriver liksom om sådant som jag har läst om och tycker är intressant men sammanfattar allt på ett oerhört fantastiskt och annorlunda sätt. Han skriver om vetenskap på ett humanistiskt sätt eller hur man nu ska uttrycka det. Jo, på ett filosoferande sätt, som gör att det blir mycket intressantare och roligare och lättare att läsa om dessa tunga ämnen. För jag kan bara läsa populärvetenskapligt om rymden. Om det så bara hamnar en gnutta fysik i så är jag förvillad och tillfälligt illitterär. Jag rekommenderar att läsa genast!
Synd bara att den inte är från 2007 för det faktum att böckerna skrevs 91-93 gör ju den ibland ja inte oaktuell men det hade varit roligt med all adderad fakta som kommit sedan dess. Datorn var ju bara en bäbis då!

Nu är jag på mitt rum och istället för stjärnfall får vi skyfall för i Aftonbladet läser jag (ja, jag är fortfarande inte tillräckligt indisk för att läsa Times of India, och inte tillräckligt kulturell för att läsa DN heller) om att 200 människor har dött i Monsunregnen. Här är det inte farligt än så länge, men man kan ju bara ana hur det kommer att bli. Förra lördagen stängdes ju vägarna av i Varanasi efter bara drygt en timmes regn. Gatorna blev redan då fyllda med vatten. Värst är det än så länge tydligen i Andhra Pradesh som ligger mitt i Indien och i Maharashtra i västa Indien där Mumbai ligger. Jag tror att deras monsunregn kommer lite tidigare där, men jag är inte säker. Å andra sidan började regnet tidigare än här i Kathmandu, bara några dagar efter att jag åkte därifrån. Hmm. Jag antar att även monsunen kommer sist till Dammhögsstaden, som med allting annat. Men idag såg jag en bil utanför fönstret när jag åt.
En positiv sak med monsunen är spänningen att få se Dammhögsstaden utan damm. Och ännu bättre – att få se sig själv i spegeln utan damm. Jag har nästan glömt bort hur jag ser ut!

Friday, June 22, 2007

1 ½ kilo godis för söta framtidsdrömmar och 1 ½ kilo orm för framtida mardrömmar.

Idag firade jag midsommarafton genom att köpa 1 ½ kg indiskt godis till arbetarna här. Jag satte mig med mina män och pratade en stund. Vi kom in på ämnet ORMAR. Det är ett läskigt ämne! Jag frågade om de ser mycket ormar här.
Ha! Skrattade Asse. Såklart!
Usch fy. Jag ville knappt fråga vidare men jag blev som vanligt för nyfiken.
- När är det ormperiod här?
- Under monsunen är det fler ormar än vanligt, berättade Långben. Men annars kan man inte säga att det finns någon ormsäsong här. Det är alltid ormsäsong i Indien.
- Jaha.
Sedan skrattade vävarna och jag frågade Långben om översättning.
- Jo, de säger att en gång när Asse satt och vävde så föll en orm genom taket ovanför och landade på hans väv!
Musse skrattade och tittade på mig. Jag tittade på honom och ryste med hela kroppen.
- Uhhhhh! utropade jag och han skrattade förtjust…..
Jag kommer INTE att sitta bredvid dem när det regnar! Jag tror att jag även föredrar att det regnar paddor än ormar.

Och sedan tittade alla på andra stället konstigt på mig när jag plockade sju sorters blommor i trädgården. Är lite spänd inför natten. Men såklart, det kommer nog inte funka eftersom jag inte klättrat över några gärdsgårdar. Dessutom se min bukett ut som om den är köpt, den ser inte autentisk ut. Men det är den ju! Jag undrar vilken sorts hybriddröm jag kommer att ha inatt. Jag har bara drömt en gång om någon jag varit kär i. Alltså då pratar jag bara om midsommarnätter då jag har haft blommor under kudden.
Sedan ringde jag massa samtal och frågade folk vad de gjorde i Sverige, jag var ganska avundsjuk. Jo, vi ska precis äta sill. Ja, vi ska precis åka iväg och dansa runt midsommarstången. Och så tänkte jag på er som satt vid Saltholmen för där hade jag helst velat vara! Eller om ändå A hade varit här, då hade vi kunnat sitta på taket och dricka litegrann vodka! A! Jag saknar dig här!
Men istället satt jag och åt lunch i ett slutet muslimsk rum med en mango och tjuvkikade ut mot gatan utanför där en glassförsäljare klingade med bjällror för att tala om sin närvaro. Gemytligare än Glassbilsljudet som i och för sig inte är en dålig melodi. Och just nu sitter jag och surfar om Varanasi på svenska, vilket jag inte gjort innan. På hemsidan kan man läsa följande om min stad:
"Nu ska man inte tro att Varanasi är en fin liten stad på grund av dess helighet. Det är faktiskt tvärs om. I staden bor ca 1,4 miljoner människor och bebyggelsen är risig, på gränsen till fallfärdig, men har ändå sin charm. Den inre delen av staden är trång och rörig. Här kan man enbart ta sig fram till fots och du kommer garanterat gå vilse många, många gånger innan du hittat rätt!"
Ja! Och då är staden ändå en STAD och inte ett samhälle som där jag jobbar och bor. Dammhögsstaden är Varanasi om Varanasi är New York…

Wednesday, May 2, 2007

Söt indisk glasögonorm och söt indisk chutney.

1 maj. Idag såg jag en så söt flicka utanför en affär. Hon hade stora glasögon och var helt bedårande. Jag funderade länge om jag skulle gå fram till henne och fråga om jag fick ta ett kort på henne, och det fick jag fastän hon blev förlägen och inte visste hur hon skulle bete sig.

I lördags frågade jag kocken om han kunde göra hemlagad chutney till mig nån dag och idag hade han lagat tre olika sorter till mig! Chutney tikka med mycket vitlök, och så tomat chutney som var söt och så en mangochutney som var söt men också mycket kryddigare än den jag brukar köpa i Sverige. Och så var tv:n lagad och lamporna i vardagsrummet och ac:n funkade med så det var mysigt att se lite indiska program medan jag slevade i mig massa chutney till maten. Sedan hade Tossige Tosse köpt en liten söt rosa Hello Kitty matlåda till mig som jag kan ha frukt i med till jobbet.

Jag är lite besviken för det är val här nu och igår var tydligen en väldigt känd bollywoodstjärna på besök i chefernas hem och jag missade honom. Han är en indisk Arnold Swartzenegger kan man säga för han är tydligen politiker nu. Man berättade för mig igår att särskilt i södra Indien finns många filmstjärnor goes politiker. Men fan jag hade hoppats på att få idolfoto och autograf!

En galenpanna, en astrolog, en skräddare och en Morbitt.

29 april.
Herregud vilken dag. Jag vet inte om jag orkar med att bo här! När jag satte mig i bilen och vi började köra så lyssnade jag på Moneybrother och Salem Al-Fakir och sånt. Det blir helt sjukt att lyssna på sådan hemtam musik när man ser allt man ser när man åker bil. Det blir som att man sitter på en drive-in bio med 3D-effekt i 360 grader. Man kan liksom inte blunda heller när man åker bil för det är så mycket intryck som man bara måste se.

Först hade jag kathaklektion med min guru. Han föreslog att vi ska ha tvåtimmarslektioner eftersom jag bara kan träna en gång i veckan. Okej sa jag. Och fy vad jag svettades. Man blir väldigt varm av att stampa omkring i 40 graders värme. Jag bäljade i mig vatten. Sedan fick jag melon som smakade märkligt. Men jag kunde inte tacka nej, det hade varit ohövligt. Jag kommer säkert få min första riktiga magsjuka imorgon. Efter det köpte jag ett par silverbyxor och sedan badade jag på Clarks Hotell.

Sedan hade jag möte med min skräddare. Jag provade mina kläder (10 plagg!) och sedan så skulle han guida mig till hinduiska tempel och sånt så vi satte oss i en cykelricksha och for iväg. Det var första gången jag satt i en cykelricksha. Jag tyckte synd om mannen som trampade oss i värmen. Sedan kom vi till ett hus där det stod House of Astrology. Jag reflekterade inte på det utan undrade mest vart han tog mig. Så drog han upp ett draperi och därinne satt en äldre man med rökelse och en laptop. Han var en välkänd astrolog här i stan tydligen. Så skräddaren hade tagit dit mig för att jag skulle bli spådd. Ånej! Jag tror inte på astrologi och jag har alltid tackat nej till att bli spådd. Jag gillar absolut inte tanken på att någon annan ska berätta mitt liv för mig. Men jag blev helt paralyserad och jag tänkte okej då, han kan spå mig i fem minuter blaha blaha och så får han några rupies för det. Så skulle han ha mitt födelsedatum och sedan började han göra anteckningar. Så satte han på sin laptop och jag fick verkligen kväva skrattet för det var så komiskt. Skulle han gå in på en sådan där sida och skriva in mitt födelsedatum och sedan få något blaha-svar och berätta för mig? Jaja, låt gå då!
Men nej, tiden gick och han antecknade och antecknade och gjorde konstiga tabeller hit och dit. Och sedan helt plötsligt så frågade han om jag var redo. Jag har aldrig varit mer redo….javisst jag är redo berätta du.
Och sedan satt han och berättade oavbrutet i över en halvtimme! Alltså säga vad man vill men han var skicklig på att snacka. Men usch jag tyckte det var obehagligt.
Sedan blev det alltför absurt, vilket på ett sätt var väldigt skönt. Plötsligt kommer en man till in.
- Can I join you?
Han har släpig amerikansk accent och jag bara blänger på honom.
- He is one of my students, förklarar astrologen.
Såklart! Mannen som nyss kommit in ser ut som en komplett galenpanna. Han ser ut som mentalpatienten i Prison Break. Såklart att en amerikansk man som studerar astrologi i Varanasi måste vara mentalt störd. Och han ska alltså sitta och lyssna på mitt liv.
- Let’s see now. För att förebygga äktenskapsproblem kan du bära en berlock, säger astrologen och berättar om tre stenar som jag ska ha. Och jag ska ge min framtida man en topas…..
- Should she put the pearl to the left or to the right in the ”berlock”?
Galenpannan har öppnat sin mun igen. Jag vänder mig om och stirrar på honom.
- Oh, never mind, säger han till mig och tystnar.
Astrologen berättar exakt hur jag ska ha stenarna i berlocken.
- Are you sure that you really will remember this? frågar Galenpannan, precis som om det är fråga om liv och död att komma ihåg en stenkombination. Maybe you have to write it down?
Jag vänder mig om igen och hör Astrologen säga att det kommer jag göra för jag är mycket intelligent. Jag kommer inte ihåg ett smack av vad det var för stenar eller hur de skulle sitta i förhållande till varandra. Det var bara obehagligt för det fanns en del sanningar i det han sa, samtidigt som jag hatar sånt här och samtidigt som Galenpannan gjorde att jag knappt kunde hålla mig för skratt. Det här hade jag velat säga:
- Men herregud ni är ju galna! Jag kommer inte bära det där avancerade halsbandet, jag kommer inte tvinga på min framtida man att bära en stor topas runt halsen och jag kommer inte återvända för att dö i Varanasi!!
För det sa han att jag skulle göra.
- Okey, I don’t want to hear anything about my death, somebody elses deaths, accidents, how I am going to be when I am old. Nothing about that.
- Are you sure? It could help you.
- Yes, I am very sure. I really don’t want to know.
Sedan gick jag/vi för jag ville inte vara där mer. Jag blev ofrivilligt (ja lite frivilligt) spådd ju!

Skräddaren tittade lite på mig och tyckte att jag hade fått en mycket bra spådom. Och så gick vi genom mörkret längs gatorna och i gränderna. Vi sprang upp på en trappa när det kom två bufflar springandes med tre skabbiga hundar i släptåg. Sedan fick jag hälsa på hans fru och tre barn. De bodde väldigt skabbigt men det var trevligt för jag fick titta på kort och äta aloochopas och dricka chai. Han såg väldigt tuff ut på några kort från 70-talet med stor indisk svart hippiefrilla. Indier och äkta 70-talsstil är på något sätt en väldigt lyckad kombination.
Sedan gick vi till ett ställe dit jag ska nästa vecka med ayurvedisk massage. De ska olja in hela mig tror jag, till och med mitt hår. Jag kommer att se ut som en dränkt katt i olja. Det kan bli skönt.

På vägen hem blundade jag hela tiden. Det har varit för många intryck idag, så de spelades på repeat på min näthinna medan jag guppade upp och ner på den gropiga landsvägen i mörkret på väg tillbaka till Dammhögsstaden.

Saturday, April 21, 2007

På avskedsfest med gräddtårta

19 april. Idag var en fin dag. Alla männen fick hälsa på I:s pojkvän. Och en kille i 15-årsåldern hade kommit fram till honom på gatan och sagt:
- You are a very handsome boy!
Det dumma var att jag mådde illa hela dagen igår, antagligen på grund av värmen. Det var 45 grader. Jag kunde knappt äta något alls och det gjorde mig svag. Sedan efter jobbet skulle vi dessutom hälsa på Babbe och hans fru som förlorade barnet. Vi kom dit vid halv åtta. Det är så spännande att få komma hem till en fattig familj på landsbygden och se hur de har det. Vi satte oss och tittade på bröllopskort, och I gav en fin burk med snäckor från Goa till Babbes fru. Sedan kom de in med snacks och cocacola och sedan hade de köpt en så fin tårta med fruns namn på! Det kändes så dumt att tacka nej till tårtan, men vi hade garanterat blivit sjuka då det var en gräddtårta som stått ute i 45 graders värme i minst fem timmar….
Sedan kom det obligatoriska strömavbrottet så vi satt med ett ljus i mörkret. I skojade att vi var tre vita spöken och ropade bu. Hihi. Alla skrattade. Men vi såg rätt läskiga och vita ut där vi satt med deras mobiltelefoner som lyste upp våra vita ansikten.

His mobile is his heart, my laptop is my heart

18 april. Nu har I&J kommit ut hit till Dammhögstaden igen. De ska stanna tills på fredag och jag får sällskap i huset!!!!!!!!!!!! Nu har J även träffat Tosse. Han log med hela kroppen när han fick se J.
- Åh! Har du hört om mig? Har du hört att jag har magiska fingrar?
Och så hade han kramat om J flera gånger!
Sedan när vi var i köket så var han också oerhört komisk. Jag kunde knappt hålla mig för skratt!
- Oh no, Shadde is evil! You know, I forgot my mobile in his office and then he locked the door! You know, I can loose my purse and everything, but my mobile is my heart.
Säger han och håller med känsla om sitt hjärta. Vi kan inte hålla oss för skratt men håller det på en bra nivå. Idag när han skulle installera antivirusprogram på min dator så höll han i cd:n och sedan när han trodde att ingen såg så började han spegla sig i den och hålla på med sitt hår. Jag började skratta och han såg generad ut när han såg att jag hade sett. Det är så ovanligt för männen här är inte fåfänga.
You know, I like to enjoy life. Life is too short.
- I agree with you, Tosse.
- That’s why I like to laugh and to tell jokes and just enjoy. All people should be nice to each other.
Men han är ju så fin ibland med ju! En fin, naiv 10-åring som är lika gammal som jag är.
Igår var det 45 grader i Varanasi och ca 46-47 grader här. Inte så konstigt att man blir helt slut. Jag föll ihop i sängen igår kväll och somnade utan att ha gjort någonting. Bara åt lite kvällsmat. Jag hatar att vara grå och dammig och när svetten rinner och man får ont i huvudet och inte har någon ork. J sa att det hade varit 34 grader redan kl 5 när vi åkte ut med båten på måndagsmorgonen. Då hade J jeans och I och jag hade sjalar runt oss för vi tyckte det var så kallt! Vi skrattade och kunde knappt tro det var sant när vi fick reda på det! Hur i kalsingen kan man tycka 34 grader är kallt liksom!